Sedan Oliver föddes har hans mormor varit på besök hemma hos oss minst en gång i veckan, oftast två. Eftersom jag hade så många olika läkarbesök efter förlossningen så var Oliver och min mamma ofta på tumanhand och byggde en så fin relation redan i tidigt skede. Nu i och med coronan har det varit så ledsamt att de inte har fått träffas som förut. Och bebisar har ju inte världens längsta minne, så det var en sorglig tanke att han kanske skulle glömma henne.
Nu när vi alla (jag, Daniel, Oliver och mamma) har undvikit att träffa en enda annan person i tre veckor så tänkte vi att vi nog nu kunde träffa henne. Oliver och jag åkte då alltså igår till Ekenäs och det var så befriande att se lite nya miljöer och att få prata med mamma “in real life”. Och det allra gulligaste var att se hur glad Oliver var av att få umgås med sin mormor. Till en början var han ganska skeptisk och blyg men sedan verkade det nästan som om han kom ihåg henne. Hon fick många kindpussar och gulliga skratt. Det var ju tre-fyra veckor sedan Oliver hade sett en annan människa än mig och Daniel, så det kan ju hända att han tror att vi är de enda människorna på jorden!? Hur ska det bli sedan när allt det här är förbi?
amanda sofia 
Ohh jag gillar verkligen er vagn, så fin
Tack, vi är också jättenöjda med vagnen ☺️👌🏼
Men så söt han är 😀
Mysigt att din mamma kommer på besök
Kram
Tack! ☺️ jaa verkligen! 🥰
Härligt med lite andra vyer. Vi har nog besökt både mormor och morfar samt farmor några gånger nu. Vi tänkte lite som så att eftersom han är så liten ännu och inte har varit/är i dagis så är risken för bobbor mindre. Det känns så skönt att få umgås med andra människor ibland.
Jaa det är helt sant det där! Men ja verkligen skönt! ☺️ Man uppskattar det på ett helt annat sätt nu när man är instängd i sitt hem 😅
Så roligt att du bloggar också, härligt att följa med er babybubbla!😍
Vad kiva 🥰