amanda sofia

Rörrenoveringen i vårt husbolag är i full gång trots att vår lägenhet renoveras först i juni. Det är mycket oljud på dagarna och eftersom Daniel ändå jobbar distans passade vi på att åka ut till stugan förra veckan. Vi provade samtidigt lite hur det skulle vara att bo där (vilket vi kommer att göra juni-augusti). Det blev ganska snabbt tydligt att det är annorlunda att bo där med en bebis jämfört med utan bebis. Stugan består av ett öppet kök och ett sovrum, så det är egentligen som en etta. Daniel satt och jobbade i köket och jag umgicks med Oliver i sovrummet varje dag. Med bebis kommer också väldigt mycket saker (babygym, leksaker, bilstol, skötbord, säng, väskor etc) som tog upp utrymme. Men jag tröstar mig med att det blir annorlunda att bo där på sommaren eftersom vi då kan vara mycket utomhus. Nu är det ju mars och ganska kallt, så det blev enstaka promenader i skogen, men annars var vi mest inomhus. Och det som också kommer att vara annorlunda är att vi då har möjlighet att umgås i det stora huset där mina svärföräldrar bor. Min svärfar är pilot och flyger fraktplan, så det var inte möjligt att träffa dem nu när de var i karantän. De kunde bara vinka till oss genom fönstret den här gången.

Mökkihöperö är ett utmärkt, finskt ord för att beskriva känslan när man inte har träffat någon på flera veckor och bara tvingas sitta inomhus i samma utrymme en längre tid. Det finns väl inte riktigt något svenskt ord för det. Trots att jag blev lite “mökkihöperö” i stugan så var det också väldigt mysigt. På kvällarna turades vi om att bada bastu och då fick vi båda lite egentid. Oliver verkade trivas i stugan. Jag ser så fram emot alla sommardagar där med båtutflykter, grillmat, bastubad och måltider på terassen i solen.