2 månader med Oliver

Idag fyller Oliver två månader! Tänk så snabbt tiden går. Han har verkligen utvecklats mycket på de senaste veckorna. Han ler allt oftare och tycker om att babbla. Då man svarar på hans babbel så lyser han upp och fortsätter diskutera på sitt eget språk. Trots att han vanligtvis är ganska lugn och glad så har han ett eldigt temperament. Ena sekunden ler han sött och i nästa skriker han så argt att han inte får luft (om jag tex är för långsam med att öppna min bh så att han måste vänta några sekunder på sin mat).

Han brukar vakna kring 10-11 tiden och är väldigt trött och gäspar mycket trots att han har sovit en lång natt. Han är verkligen ingen morgonmänniska. Klockan 13-14 brukar han vara som gladast och socialast. På kvällen, när vi ska försöka lägga honom är han plötsligt hur pigg som helst. Vissa kvällar ligger han bara och stirrar på oss och vill umgås och andra kvällar gråter han hysteriskt och vägrar somna trots att han är trött.

Oliver verkar tycka om att observera sin omgivning. Han har nu börjat intressera sig för leksaker och kan stirra hur länge som helst på någon färggrann sak och ibland till och med prata med sina leksaker. Nu har vi dessutom introducerat sagor för honom. Han spänner hela kroppen och följer noga med bilderna i boken.

Varje dag tittar jag på honom och tänker att hur kan man älska någon såhär mycket? Och så tänker jag; trots att det stundvis är tungt och utmanande så går tiden alldeles för fort. Han är såhär liten bara en gång. Mitt hjärta brister när jag tänker på det. Jag vill ju se hur hans personlighet utvecklas men jag vill också att han för alltid ska vara min lilla baby. Min lilla baby som älskar att sova fast i mig och som rör sig närmare mig under natten varje gång jag flyttar på honom så att jag ska rymmas i sängen. Min lilla baby som ler med hela kroppen när han är glad, som ropar glädjetjut när man pratar med honom och som tittar så beundrande på sin pappa. Varje gång jag blir frustrerad på att gråtet aldrig tycks ta slut eller på att han vägrar somna fastän han är så trött, så tänker jag på det och då känns det genast lättare att handskas med den situationen, trots att man gått omkring och vaggat honom i en halv evighet.