Vecka 33 har kickat igång. Över 80 % av graviditeten är avklarad och det är bara ca 7 veckor kvar till beräknade!
I mitten av graviditeten hann jag tänka att jag har ju haft en relativt lätt graviditet eftersom jag inte alls spytt i början. Men genast då vecka 30 började kom även alla krämpor. Det är verkligen tungt för kroppen att bära på en liten minimänniska. Jag kämpade på jobbet trots att sittandet gav mig sjuka sammandragningar och en hel del andra värkar. Till slut fick mamma mig övertalad att gå till läkaren. Jag var såklart också orolig att babyn skulle komma redan då. Läkaren sade att det enda som hjälper i det här skedet är vila och därför är jag nu sjukskriven. På måndagen får jag veta om sjukledigheten fortsätter till mammaledigheten (10 dagar). Jag har sovit så dåligt på nätterna för att jag stressar över att jag inte är på jobb men på dagarna hinner jag inte ens bli uttråkad eller rastlös eftersom jag bara sover och vilar. Jag har ingen energi att göra något och så fort jag går i trappor eller tömmer diskmaskinen får jag värkar. Som tur är alla så förstående på jobbet och det verkar vara vanligare än jag trodde att man är tvungen att bli sjukskriven innan mammaledigheten. Men ändå känns det som att jag inte var färdig att stanna hemma ännu. Men kroppen säger stopp och i det här skedet måste jag ju lyssna på den. Om inte för min egen skull så för babyns.
Förra fredagen var jag på ett extra ultraljud för att kolla var moderkakan nu ligger. Den hade som tur flyttat på sig ett par cm under de senaste månaderna så vi behövde inte boka in något kejsarsnitt! Allt var bra med babyn och han växer normalt. Han trivs på min högra sida och alltid när jag ligger på rygg sticker en liten rumpa fram på högra sidan av min mage. Gulligt! Han har redan lagt sig med huvudet neråt, vilket är en lättnad.
Nu har vi tvättat alla hans kläder och trots att jag såklart vill att han ska trivas i magen lite till så börjar jag bli otålig och vill träffa honom nu!
amanda sofia 