amanda sofia

Innan vi ens förlovade oss visste vi att vi ville åka till Zansibar på bröllopsresa. Daniel hade varit där som barn och förälskat sig i stället. Jag såg fram emot alla promenader på tropiska stränder, dopp i det turkosa havet och att få smaka på otroligt färska frukter. Men när bröllopet närmade sig och vi skulle boka vår resa insåg vi att det inte var ett lämpligt resmål för oss just då. Det finns nämligen en stor risk för att få zikaviruset då man besöker Zansibar. Och samma gäller största delen av alla tropiska destinationer, märkte vi till vår besvikelse. Zikaviruset är inte annars farligt för vuxna människor men om är gravid eller om man vill försöka skaffa barn inom ett halvt år efter resan så rekommenderas det inte. Vi ville inte ta några onödiga risker så Zansibarresan fick vänta! Och Japan hade vi talat om minst lika länge, så vår stora bröllopsresa fick bli dit istället.

I mars reste vi då till Tokyo. Det blev ingen champagne för mig på den bröllopsresan, eftersom jag då var gravid i vecka 5.

Överlag var jag ganska stressad under de 12 första veckorna av graviditeten. Jag gick omkring och oroade mig om missfall och var verkligen bekymrad över att det skulle hända när vi var så långt borta hemifrån eller på ett 10,5 timmars flyg. Men förutom det gick det bra! Allt var fortfarande så nytt så det kändes spännande att få bearbeta nyheten utomlands och tillsammans med Daniel i sexton dagars tid. Varje mening som handlade om fostret var att “OM allt går bra…” Jag kommer säkert alltid att förknippa Japan med en konstant hunger. Det var inte det lättaste att ständigt behöva leta efter något matställe som dög för mig.

Vi hade ingen frukost på hotellet, eftersom vi vanligtvis tycker mer om att utforska nya caféer och restauranger när vi reser. Men då man är gravid borde man kanske anpassa sig och prioritera maten! Det var några morgnar som började dåligt eftersom jag var så hungrig och om jag inte fick mat i mig direkt blev jag både illamående och arg – inte en lätt kombination kan jag säga. Men Daniel var verkligen det bästa ressällskapet och hade tålamod med mig. En stor del av resan gick verkligen åt till att leta efter mat till mig. I början vågade jag inte smaka på ramen eftersom varje lukt och smak fick mig lätt illamående. Men på tredje dagen övertalade Daniel mig att smaka och efter det var jag nöjd! Det smakade ju hur gott som helst. Resten av resan åt jag typ bara ramen. Ingen sushi smakade jag på eftersom man inte får äta rå fisk. Men nu har jag något att se fram emot nästa gång vi åker till Japan.

Trots lätt illamående, konstant hunger och den där otroliga tröttheten som vägrar lätta så gick allt bra. Japan är ett väldigt lätt land att vara gravid i, som turist åtminstone. Det fanns toaletter överallt och allt var väldigt rent. Dessutom fanns det olika automater överallt så om man plötsligt blev törstig eller sugen på något kunde man hitta det vid sidan om gatan i en automat. Det enda som jag verkligen har trauma av var flyget från Japan till Finland. Flyget till Helsingfors tog 10,5 timme. De första fem timmarna gick bra, inga problem. Men när det hade gått en tillräckligt långt tid efter maten kom migränen och illamåendet. Jag ville verkligen inte spy på flygplanet och det gick inte att somna, så de sista fem timmarna led jag verkligen. Jag tror inte det blir någon babymoon för oss på grund av den här upplevelsen. Men lösningen hade väl varit att ta mer mat till flyget och inte bara nötter och godis, som jag hade.

Men annars kan jag lätt rekommendera att åka till Japan även om man råkar vara gravid!