Trivial pursuit, snö och syrenbusken

Trots att det senaste blogginlägget publicerades för fem dagar sedan känns det ändå som om jag lite glömt bort och försummat den här bloggen. Kanske för att det enda jag nuförtiden bloggar om är enstaka Japan-inlägg då och då. Det ska ske en förändring på den fronten och från och med nu ska jag börja blogga aktivare igen. Innan det måste vi ju catcha up och gå igenom vad som har blivit obloggat på sistone:

På långfredagen åkte vi till Vichtis. Det kändes som en evighet sedan sist! Något av det mysigaste med Vichtis och vår stuga är att på gården finns en liten kota där man kan grilla lax över öppen eld eller t.ex. steka plättar om man vill! Vi använder den ganska sällan men på påsken stekte vi lax tillsammans med Daniels mamma och styvpappa.

Då var det så varmt att man kunde äta årets första frukost utomhus (i skrivande stund tittar jag ut från fönstret i vår stuga och ser snöflingor dala ner… i maj!).

Det var så skönt att vara ett förlängt veckoslut i Vichtis. På söndagen behövde vi inte åka hem, utan kunde stanna kvar och fira påsk. Daniels bror och flickvän kom också till Vichtis och vi hade påskäggsjakt och spelade Trivial Pursuit, som har blivit en tradition då vi alla är samlade.

Lördagsfrukost i vårt nya hem. När slutar jag kalla det för vårt nya hem? Vi har nu bott där i tre månader, så det känns ännu relativt nytt.

Första drinken ute på vår egna balkong! Det känns så lyxigt med en hel egen balkong som dessutom har kvällssol.

Sen har vi också haft lite gulligt och glatt besök av vänner som kom på lunch!

Och så kom vappen och första maj!

Vappen (30.4) firade vi hemma hos vår kompis Niklas som hade 30-årsfest och på första maj tog vi metron till Kajsaniemi och drack bubbel med halva svenskfinland. Nästa år kommer första maj att vara på en fredag, då måste man ju ordna något stort och festligt!

Och nu är vi här! I nutid. I vår lilla stuga i Vichtis med en kopp kaffe i handen och snö utanför fönstret. Jag vaknade klockan fyra på natten till ett himla fågelkvitter och förstod inte alls var jag var. Jag hann undra över hur det kan höras såhär högt fågelkvitter på Drumsö, men sedan insåg jag att jag var här; mitt i naturen och att det var ljudet av naturen som blomstrat till liv efter en lång vinterdvala. Framför stugan har vi en syrenbuske som jag älskar! Förra året missade jag tiden då syrenerna blommade ut på grund av all bröllopsplanering och förberedelser. Det här året får jag verkligen inte missa det. Trots att det snöar har buskens knoppar nu slagit ut, så jag tror inte att det är så många veckor kvar tills blommorna dyker upp!

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s