Utanför stugan ropar sjön. Det kommer ett sorgligt och märkligt ljud varje gång sjön fryser till is. Det har varit plusgrader hela jullovet men nu sjunker graderna och det bubblar och håller på under ytan. Det är ett fenomen som var obekant för mig innan vi fixade upp stugan här i Vichtis för några år sedan. Innan vi bodde här. Och jag säger bo eftersom det nu känns helt som vårt hem. Under den senaste månaden har vi bott här i femton dagar. Vi åkte av och an in till Helsingfors för att fira nyår och det kändes så skönt och naturligt att direkt på årets första dag sätta sig i bilen och köra tillbaka hit till vår trygga, lilla stuga. Jag har redan ångest av att lämna det här stället, trots att jag ju vet att vi kommer att komma tillbaka. Det här stället kommer aldrig att försvinna.
Men i och med den kommande flytten tror jag inte att vi kommer att ha möjlighet att vara här lika mycket i januari och februari. Det gör mig lite ledsen, även om jag också ser fram emot att flytta. Här i Vichtis har vi levt som två lyckliga pensionärer. Vi har badat bastu varje kväll, gått på promenader, lagt pussel, spelat, sovit länge, druckit vin, eldat i brasan och läst böcker. Så som det ska vara på jullovet. Nu är jag helt redo för det nya året, trots att det känns ledsamt att lämna Vichtis imorgon.
amanda sofia 