Som jag tidigare skrev var årets midsommar en av de bästa. En av orsakerna var att vi kunde fira på två olika ställen och med olika människor. På lördagen drack vi kaffe och åt en ordentlig frukost i Ingå, hoppade in i båten och sedan bilen och åkte till Porkala för att fira med min familj och släktingar.
Det var en väldigt overklig känsla att komma till holmen. För det första är det alltid lite speciellt att komma till holmen den där första gången på året. Alla klippor, havet, rötterna, fåglarna och växterna har väntat på en hela långa vintern. För det andra hade det ju stormat och regnat kvällen innan, men nu sken solen och havet glittrade och allt var så vackert. Men för det tredje kändes det som en midsommar rakt från min barndom. Nästan alla var på plats! När vi bar upp väskorna till stugan och hälsade på kusiner och mostrar och hundar sköljdes jag av nostalgi. Såhär var det ju alltid när vi var små och alla var samlade på holmen.
Vi blev direkt bjudna på Aperol spritz och en härlig gräddtårta till ära av Julias 25-års dag. Sedan blev det pizza och musik på klipporna. Pojkarna hade riggat upp ett gammalt segel som vindskydd. Där satt vi tills solen gick ner, precis som när vi var små. Fast då sprang vi väl omkring och lekte och byggde kojor. Det som också var så nostalgiskt var att se hur alla barn på holmen (ca 10-15 stycken?) nu lekte samma lekar och spelade samma spel som vi.
amanda sofia 