Idag är det jämnt en månad till vårt bröllop. Det här har tydligen förvandlats till en bröllopsblogg under den senaste tiden?
Trots att vi inte har planerat eller tänkt på bröllopet konstant under de senaste två åren så är det ju ändå något vi har sett fram emot redan en längre tid och vetat om sedan Daniel friade i juli 2016. Det kommer kanske att kännas konstigt och tomt när bröllopet är förbi, men samtidigt så är det ju den bästa tiden på året, eftersom vi har hela sommaren framför oss och en massa olika bröllopsresor på kommande. Därför valde vi att åka på vår bröllopsresa nästan en månad efter bröllopet, så att man får dra ut på det roliga.
Det bästa med bröllopet är ju att alla vill komma och fira vår kärlek. Jag har ju alltid vetat att vi är lyckligt lottade med stora familjer och bra vänner, men det är något som blir ännu tydligare då bröllopet närmar sig. Jag är så otroligt rörd och glad och imponerad över hur våra närmaste verkligen bryr sig om vår dag. Det är bröder som ringer och säger att de kan hjälpa. Det är pappor som åker till Tallinn för att hämta drickor. Det är mammor som pysslar och frågar och bryr sig. Det är svärföräldrar som flyger oss till Kina för att hitta den perfekta brudklänningen. Det är vänner som ordnar och deltar i polttaren. Det är brudfrämmor som sitter i timmar och lyssnar på mina visioner. Det är bästa vänner som kommer till bröllopslokalen och inspekterar och planer och hjälper. Det är gudmödrar som kommer och dekorerar innan festen. Det är allt det där och så mycket mer. Det är så mycket omsorg och stöd från alla håll och det blir bara mer för varje dag som går. På bröllopsdagen exploderar vi antagligen av kärlek.
amanda sofia 