Är det bara jag eller känns det inte som om livskvaliteten skulle stiga nu när våren äntligen är här? I sju månader har man gått och frusit i mörkret och kylan och bara längtat efter doften av vårregn, ljudet av fågelkvitter, fiskmåsens rop från havet, värmande solstrålar och ljusa kvällar. Och nu är den tiden äntligen här! Jag glömmer alltid hur bra det verkligen känns när våren visar sina första tecken. Och för att få känna den pirriga känslan måste man ju tåla snö, mörker och kyla. Så är det bara. Kanske det ändå är helt okej att ha flera årstider? Eller så är det här tankesättet bara en försvarsmekanism, något vi behöver för att överleva halva året här uppe i Norden. Hur som helst, så är jag förväntansfull och glad över att det än en gång blivit ljusare tider. Snart kan jag börja cykla, köpa vårskor, gå ute i tunn jacka, dricka skumpa på en terass i kvällssolen och planera sommaren.
amanda sofia 