Det enda som får mig att tåla vintern i Finland är dagar som dessa; ett tjockt duntäcke har lagt sig över hela landskapet, solen skiner och man kan gå på promenader på isen, snön glittrar till i solskenet och allt är så vitt och vackert. När det blir kväll målas himlen i någon mjuk pastellnyans och man kan sitta inne och värma sig med yllesockor och en kopp varm kakao.
På lördagen kom vi hit till Vichtis för en natt och möttes direkt av ett strålande vinterväder. Vintern märks inte lika tydligt inne i stan. Här ute i naturen känner man varje årstid på ett helt annat sätt än i centrum. Och varje gång jag kommer hit märker jag hur lugn, harmonisk och nöjd jag blir. Jag har alltid velat bo inne i stan, så den här tanken att vilja bo mitt ute i skogen är ganska främmande. Men som tur behöver vi inte välja, utan kan komma hit till naturen åtminstone en gång i månaden.
Den här veckan har igen gått så galet fort förbi. Och jag har varit ovanligt trött varje dag och kväll. Lördagens och dagens vackra väder var nog veckans räddare. Annars hade jag bara googlat resor och klagat; “kan inte det snart bli vår?!”. Eller okej, det har jag nog också gjort, men ändå. Nästa år måste jag komma ihåg att åka på resa under januari-mars; årets tråkigaste månader.
amanda sofia 