Decembersolen överraskade oss på julafton. Det kändes inte alls juligt då vi gick på en promenad ner till havet, trots att julgubben gasade förbi på sin motorcykel. Helsingfors var nästan öde då alla antagligen redan hade börjat sitt firande.
Efter promenaden hoppade vi in i bilen och körde till Esbo där vi träffade min mamma och två av mina bröder med familj. Julafton är nog alltid lite mer magisk då man firar den tillsammans med ett gäng barn. Man minns så starkt det där pirret och nervositeten från sin egen barndom.
På kvällen körde vi till Vanda där vi åt middag, öppnade julklappar och diskuterade sent in på natten. För min del skulle julafton få vara dubbelt så lång som en vanlig dag, för då skulle man ha längre tid på sig att umgås med alla familjemedlemmar från båda sidorna.