Det finns flera olika utflyktsmöjligheter från Marrakech; antingen kan man åka på en övernattning till Sahara eller sitta ett par timmar i bussen för att komma till Essaouira, eller besöka de små byarna vid Atlasbergen. Vi valde Atlasbergen.
Vi brukar väldigt sällan åka på guidade rundturer då vi är ute och reser, men för att se något annat än bara Marrakech, var det den fiffigaste lösningen den här gången. Efter frukosten blev vi upplockade av vår privata kusk, som var hemma från en liten by vid Höga Atlas, dvs. vår slutdestination för dagen. Vår kusk var väldigt trevlig och han lärde oss en hel del om berbisk kultur, berberbefolkningen och om Marocko och hur det är att leva där.
Det tog ungefär 1,5 timme att komma till bergen och under bilresan stannade vi några gånger då vi såg något vi tyckte var fint eller då kusken tyckte att det var något vi borde uppleva. Ett av stoppen var bland annat vid en berbermarknad, där byarnas befolkning hade samlats för att sälja frukt, kött, kryddor, hantverk och begagnade kläder och saker. Vi var nästan de enda västerlänningarna på marknaden och fick en del uppmärksamhet. Vår kusk verkade känna alla och stannade ibland till för att prata med någon. Då och då plockade han åt sig mandariner och rostade dadlar och lät oss smaka på dem.
Efter marknaden körde vi igen en bit och stannade sedan vid ett kooperativ som drivs av enbart kvinnor. På stället tillverkade och sålde kvinnorna arganolja. Vi fick se hur oljan tillverkas och så fick vi smaka och dofta på olika smör och oljor som de producerat. Vi köpte några oljor, drack lite te och åkte vidare.
Efter det var det dags att rida kamel. Jag var först lite tveksam, då jag aldrig skulle rida på t.ex. en elefant eller något annat djur som behandlas illa och som endast utnyttjas för att underhålla turister och för att få in pengar. Och jag vet inte ännu heller om det var rätt eller fel att göra det, men kamelerna verkade inte må dåligt. Vet dock inte om jag skulle göra om det igen.
Efter kamelridningen hoppade vi in i bilen igen och åkte upp till bergen. Där träffade vi vår andra guide, som var bästa vän med vår kusk. Alla lokala människor vi träffade under dagen var så hjärtliga och det var nog det som gjorde hela dagen så minnesvärd; den där varma stämningen i byn. Alla kände varandra, skojade och skrattade. Vår andra guide ledde oss upp för bergen för att se på ett vattenfall. Det var otroligt vackra vyer under denna hajk upp till vattenfallet och ner igen.
Dagen avslutades hemma hos vår kusk. Hans syster lagade marockansk mat till oss som vi fick njuta av i denna omgivning:
Att besöka Atlasbergen var definitivt en av höjdpunkterna under vår resa till Marrakech.
När det var dags att åka tillbaka till riaden igen hoppade vi in i den bekanta bilen. Kusken frågade om det var okej att hans moster kom med samma skjuts in till Marrakech. Självklart, svarade vi. Hon kunde inte engelska, men hon kommunicerade med hjälp av gester, ansiktsuttryck och skratt. Sedan berättade vår kusk att hon varit med om ett sorgligt liv, då hon tvingades gifta sig redan som 14-åring med en gammal man hon inte älskade. Mannen dog några år efter bröllopet, så hon hade tillbringat största delen av sitt liv som änka. Kusken berättade att det inte längre är så vanligt med arrangerat äktenskap, utan nu får man gifta sig med den man älskar.
När jag satt där i bilen påväg tillbaka till vår riad och den glödande solen höll på att gå ner bakom bergen tänkte jag på hur många olika liv, historier, kulturer, världar det finns och hur olika, men ändå lika vi alla är och hur lite vi hinner uppleva av det här livet om vi bara följer samma omloppsbana och stannar på samma ställe år efter år. För att få ut allt av det här korta livet vi har måste vi också resa till nya ställen, lära oss och beröras av andra livshistorier, kulturer och delar av världen.
amanda sofia 