Jag träffar Jannika vid Odenplan. Det är nu andra gången vi träffas i Stockholm den här våren. Vi är kalla och hungriga, så vi går till en restaurang i närheten för att äta mexikansk mat. Solen tränger sig genom fönstret och vill vara med, vill tjuvlyssna. Vi diskuterar och drömmer som vi alltid brukar. Vi smider planer för framtiden och sätter upp konkreta mål som vi ska sträva efter för att få just det liv vi vill ha. Det känns bra att vi förstår varandra. Att vi tänker så lika om livet. Efter några timmar lämnar vi restaurangen och går dit fötterna tar oss. Vi klättrar upp för Observatorielunden för att molnen lägger ett dramatiskt sken över staden och vi vill beundra det från ett högt ställe. Där uppe blåser det. Vinden är kall och kraftig, men Stockholm är vackrare än någonsin.