Vi vaknar tidigt i vårt lilla rum i airbnb-lägenheten, fortfarande exalterade över att vara tillbaka. Utanför fönstret kvittrar fåglarna och en avlägsen gräsklippare brummar sakta på. Det låter som vår. Solen tränger sig in genom gardinen och vi skyndar ut till värmen. Det är bråttom; vi får inte missa en sekund av Kalifornien. Vi promenerar nio kvarter för att komma till frukoststället vi brukade besöka för två år sedan. Vi beställer in the usual och dricker flera koppar kaffe innan vi tar bussen ner till Venice Beach. Där vimlar det av liv som vanligt. Vi går på den mjuka, vita sanden och river snabbt av oss våra skor. Våra vinterbleka armar och ben blir snåla på solstrålarna medan vi sitter och läser våra böcker och observerar människorna omkring oss. När solen lägger sig märker vi att vi har bränt oss. Med svidande näsor och röda ben promenerar vi hela vägen tillbaka till Santa Monica. Vi spontanköper biobiljetter till biosalongen där man kan ligga ner och se på filmen. Jetlaggen tynger våra ögonlock och det är svårt att inte somna.