Jag sover alltid bäst här i vår stuga i Vichtis. Kanske beror det på att man är omringad av naturen och tystnaden. Här finns det inga grannar som sjunger till fyra på natten eller går med tunga steg i trappan. Här vaknar jag alltid ett par minuter innan väckarklockan hinner ringa, trippar längs det svala golvet till köket och knäpper på kaffemaskinen. Sedan läser jag en bok, tidning eller skriver i sängen medan Daniel fortsätter att sova bredvid mig. Snöflingorna dalar långsamt ner från himlen och snart ska vi gå ut på en skogspromenad. Det bästa är att inte ha skyndsamt hem på söndagar som dessa när man vaknar upp i vår lilla stuga.
Gårdagen var det heller inget fel på:
amanda sofia 