Jag måste bara börja med att säga att jag vanligtvis hatar musikaler. Jag brukar få obehag och känna mig obekväm när karaktärerna börjar sjunga istället för att tala och det värsta är när de blir upprörda och sjunger argt till varandra. Jag kan inte ens försöka förklara hur mycket det stör mig. Men ikväll hände något. Jag såg en musikal av egen fri vilja och det konstiga är att jag älskade den. Det var alltså La La Land jag såg. Det var verkligen en hyllning till bästa Los Angeles och jag kunde helt känna Santa Monica pier:en under mina fötter när Ryan Gosling sjöng sin fina sång i solnedgången. Men det var inte bara de bekanta och vackra vyerna som gjorde filmen så bra, det var allt. Storyn, karaktärerna, att jaga sina drömmar, dansen, musiken (!), det visuella, rollprestationerna och Ryan Gosling! Och jag var också så imponerad av Emma Stone. Det kändes nästan som om jag kunde se filmen på nytt genast efter att den tog slut, så bra var den.