Jag kände inte längre mina fingertoppar efter att jag tagit de här bilderna i minus 18 grader. Men det var ändå helt värt det att få se kölden sprida sig över havet. Jag tyckte synd om fåglarna som satt och huttrade och försökte skydda sig från den kalla luften, men annars var det ganska magiskt att få se den här solnedgången. Alla som gick förbi stannade, grävde fram sina telefoner och riskerade köldskador bara för att få föreviga den här stunden. Trots att det lockar att flytta till lite varmare breddgrader tror jag ändå att jag skulle sakna vyer som dessa. Eller ja, kanske ibland. Minusgraderna skulle jag nog inte sakna.
amanda sofia 