Bilderna är tagna idag kl. 11 på förmiddagen. Det mörkgula skenet ser ju nästan ut som en solnedgång, men det är nog inte så konstigt då solen gick ner redan vid 15. Jag har alltid tänkt mig mer som en stadsbo och någon som alltid kommer att bo i stan, men ibland när jag tillbringar längre stunder i naturen blir jag frestad att flytta ut till landet. Och nu menar jag inte till någon radhuslägenhet i centrum av Nummela eller så, utan ett hus någonstans mitt i naturen. Helst nära havet eller en stor sjö. Och skog, mycket skog. Då skulle man hela tiden kunna gå ut och fota och föreviga varje detalj av den här vackra finländska naturen. Men sen när jag tänker längre in på det, så känner jag nog mig själv och vet hur rastlös jag skulle bli av att vara så långt ifrån stan. Efter ett par dagar börjar det klia under min hud och jag måste få komma ut bland folkvimlet och någonstans var det hela tiden händer något. Egentligen är det en ganska motstridig egenskap hos mig, då jag i princip får obehag av att trängas bland människor. Men det är väl mer tanken av att man kan göra vad som helst när som helst om man blir uttråkad. Och egentligen har jag ju redan best of both worlds då jag på veckosluten kan hoppa på bussen eller låna en bil och köra ut till vår stuga i Vichtis.
amanda sofia 