Nu är det igen den tiden på året då jag saknar New York som mest. Eller egentligen saknar jag New York under varje årstid, men det är ändå något med oktober som får mig att längta dit lite mer än vanligt. Efter vår resa till Kalifornien har det faktiskt varit en paus med mitt NY-saknande. Santa Monica tog plötsligt över den där platsen i mitt hjärta som var reserverat för New York. Men nu såhär efteråt undrar jag: varför måste jag ens välja? Varför kan jag inte längta till båda ställena lika mycket? Så då gör jag det. Längtar och drömmer.
På söndagen (timmarna innan jag blev jätteförkyld) såg vi Sully på bio. En spännande och sevärd film. Jag trodde att jag skulle få världens flygskräck av den, men istället gav den bara mera bränsle till min New York-längtan.
Bilder från 2011 och 2013:
One thought on “Den där speciella saknaden”