Berlin 8-12.9

Den här sommaren hade vi mycket att fira. Daniel blev färdig politices magister, fyllde 27 år och så hade vi dessutom vår 7-årsdag i augusti. Efter 7 år är det ganska svårt att hitta på något nytt att ge som gåva, så istället för att ge något konkret, tyckte jag det kunde vara roligt att ge en resa! För två veckor sedan åkte vi då alltså till Berlin!

Här i Finland hade vi redan tagit avsked av sommaren och allt som har med den att göra. Men när vi steg av flygplanet i Tyskland möttes vi av en nästan tropisk värme. Det var 28-31 grader varmt under hela veckoslutet. I september! Vi kunde gå i shorts hela dygnet runt! Jag måste försöka komma ihåg att alltid åka söderut då hösten närmar sig. Det kändes så lyxigt, oväntat och välkommet att ännu få njuta av värmen en sista gång för i år.

img_2132

img_2154

img_2181

img_2213

img_2236

img_2223

img_2258

img_2262

img_2274

img_2280

img_2285

img_2308

img_2316

img_2296

img_2327

img_2350

img_2393

img_2401

img_2413

img_2414

img_2425

Berlin är verkligen en fin stad. Kulturell, kreativ, mångsidig, pulserande, levande, färggrann. Där kunde jag bra se oss bo nångång i framtiden (om man skulle damma av sina gamla tyska böcker och lära sig språket). Värmen gav förstås staden ett speciellt skimmer, och jag vet ju inte hurdant det är där på vintern. Men som med alla andra storstäder jag besökt blev jag förtjust. Det kändes som om man aldrig skulle ha tråkigt eller bli rastlös där. Något händer alltid någonstans.

Det som trots allt är oundvikligt med Berlin är att låta bli att tänka på dess fruktansvärda och dramatiska historia. Vi besökte Topography of Terror, som är ett museum i Kreutzberg med gratis inträde (tips!). På museet kunde man vandra både inom- och utomhus och läsa om nazismens uppkomst. Vi gick där tätt intill andra människor och trängdes för att få läsa mer, veta mer, förstå. Men hur mycket man än vill förstå, kommer man nog aldrig att göra det. Jag var tvungen att hoppa över den brutalaste delen av dokumentationen, på grund av en växande klump i magen av alla bilder och av insikten att det verkligen har hänt på riktigt. Och inte ens så länge sedan, tänkte vi när vi gick där och skakade på huvudet av ilska. Och inte många dagar senare, i vår egen hemstad, inser vi att det verkligen inte är avlägset eller avklarat eller endast en del av historien. Det sker ständigt omkring oss. Det där vi inte kan förstå. Man blir ju bara så arg.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s