amanda sofia

Min hjärna har ockuperats av tankar om min avhandling nu i några veckor, vilket har lett till att jag har försummat den här bloggen. Jag har inte ens hunnit berätta om årets kärleksfest, nämligen Sonjas och Jonis bröllop!

Ett par dagar före bröllopet var det dags för övning i kyrkan. Jag hade aldrig förr varit inuti Johanneskyrkan och blev överrumplad av hur stor den var. Och fin! Vi gick igenom själva upplägget av vigseln och vad våra uppgifter skulle vara (för mig: ge buketten åt Sonja varje gång hon vände sig om mot gästerna. För bestmännen: ge ringen åt Joni!).

Följande kväll kom Sonja hem till mig med sin brudklänning och pyjamas. Vi skulle alltså ha vårt sista pyjamasparty innan Sonja gifte sig (det låter så dramatiskt, som om något skulle ändras bara för att hon gifte sig, vilket inte stämmer). Vi köpte hallon, skumpa och nötter och gick ut för att sitta. Solen sken fortfarande på framsidan av Johannes kyrkan, så det var ju ett självklart val var vi skulle dricka vår skumpa. Vi satt på en bänk rakt framför kyrkan och var väldigt pirriga, nervösa och förväntansfulla inför morgondagen.

Sedan gick vi hem till oss, lagade mat, såg på några avsnitt Bachelor in Paradise och försökte gå tidigt i säng.

Nästa dag när klockan ringde hörde vi hur det regnade och stormade ute. Men regn på bröllopsdagen betyder ju bara tur! Sminkaren kom tidigt och började direkt med Sonjas sminkning. Vi lyssnade på musik och hade skrivit en minuttidtabell, samt hundratusen olika listor.

Sonja hade sagt åt frisören att hon vill att vi ska vara färdiga en timme innan vigseln. Frisören hade sagt att det knappast kommer att hända, eftersom hon aldrig varit med om att allt gått smidigt till och helt enligt tidtabellen på själva bröllopsmorgonen. Men hon hade ju ännu ingen erfarenhet av oss två. Både Sonja och jag är trogna listmänniskor som alltid, alltid kommer i förtid överallt. Och om inte själva frisören skulle ha varit en halv timme försenad skulle vi ha haft en timme på oss att dricka skumpa innan vigseln! Men ingen panik. Vi båda hölls relativt lugna, även om fjärilarna fladdrade i magarna.

Vi hade tänkt att vi skulle promenera från oss till kyrkan (ca 200 meter), men frisören rekommenderade att vi skulle be om skjuts i och med stormen och regnet. Vi ringde till bestmännen och sedan fick vi åka i en snygg, vit mustang från dörr till dörr. Lyxigt!

Minuterna innan själva vigseln fnittrade Sonja och jag nervöst i kyrkans brudkammare. Det var en så overklig känsla som vi nog kommer att minnas för evigt.

Och sedan var jag tvungen att lämna henne här i brudkammaren och gå upp till altaret. Det var mycket svårt att hålla tillbaka tårarna då Sonja kom gående längs gången med sin pappa.

Vigseln var över på ett par sekunder, kändes det som. Och sedan var det dags för gruppbild ute på trappan. Efter det hoppade vi in i en taxi och åkte mot festlokalen på Drumsö. Sonja och Joni, nygifta och lyckliga, åkte dit i den vita mustangen.

Bestmännen och jag fick äran att sitta vid honnörsbordet tillsammans med brudparet.

Under festen var det en massa genomtänkta och roliga, samt rörande tal, jättegod mat (men svårt att få ner något i och med nervositet inför talet), lekar och en extremt god tårta som Tuuli hade bakat. Jag förstår inte ännu heller hur någon kan baka sådär bra!

Då alla hade ätit och haft sina tal var det dags att flytta undan ett bord och börja dansa!

Det var verkligen ett vackert och minnesvärt bröllop med mycket dans mot slutet av kvällen. Och det bästa med hela dagen var att få se sin bästa vän så lycklig!