Jag minns så bra stunden då Daniel och jag satt i Dianaparken i Helsingfors och åt pastasallad medan vi fantiserade och drömde om en helt egen stuga som vi kunde inreda helt själva. Det var förra augusti och jag hade precis inlett min första semester. När vi satt där på den varma bänken och stektes i solen kom Daniel plötsligt på den bästa idén någonsin: vi kunde ju fråga hans föräldrar om vi skulle få inreda den lilla stugan på deras tomt, som de inte använt på flera, flera år. Senare den dagen ringde Daniel till sin mamma och presenterade vår idé, och den kunde inte ha fått ett bättre mottagande! Daniels mamma blev ivrig och sade att de hade väntat på att vi skulle föreslå något liknande.
Nu är det snart augusti igen och jag sitter i vår egen vita stuga och skriver detta, medan radion spelar musik från 50-talet och Daniel monterar ihop ett skrivbord från Ikea och sjunger med i vissa låtar. Det är sommarens varmaste dag och mitt hår droppar av sjövatten. Vi har suttit ute i solen hela dagen och tar med gott samvete en kort paus inne i den svala stugan. Vi föreslog idén om stugan till Daniels mamma och styvpappa i augusti och det tog endast några månader tills stugan var färdigt målad och hade ett nytt tak och kök. Ibland känner man sig bortskämd då man får sådant man önskar sig, men istället för att känna så borde man bara känna sig tacksam. Och för att visa vår tacksamhet bjöd vi Daniels mamma, styvpappa och lillebror på en trerättersmiddag förra veckan. Vi rökte räkor, grillade asiatisk lax och serverade Pimms och en syrlig citronsorbet.
amanda sofia 