På vår tredje dag i Skåne åkte vi på utflykt till Ale stenarna. Det var inte långt från huset vi bodde i. När vi hade klättrat upp för kullen möttes vi av dom här söta filurerna. Fåren gick omkring och gned sig mot stolparna som var placerade på området. Deras päls var tydligen gjorda av kliande material.
Det var ett fint och mäktigt ställe helt vid den branta kusten. Det lär finnas en hel del olika tolkningar och teorier om Ale stenarnas ursprung. Enligt de nyare undersökningarna är Ale stenarna en skeppssättning (något slags gravmonument format som ett skepp) från järnåldern. Enligt Wikipedia samlas nyhäxor varje år kring Ale stenarna för att fira någon viktig högtid på vintersolståndet.
Efter några gruppfoton nära den branta kanten var det dags att åka vidare. Vi gick ner till den lilla fiskebyn Kåseberga för att handla färsk fisk till kvällen.
Det blev sill och lax och något som jag först pekade på i butiken och skrattade åt, samt hävdade att det där skulle jag nog aldrig smaka på, nämligen ål. Men till min stora förvåning var det inte alls så äckligt som jag trodde. Det var egentligen ganska mjukt och saltigt till smaken.
Det märkliga med vår vistelse i Skåne var nog vädret. Varje dag var det mulet och lite blåsigt, men mot kvällen målades himlen i en pastellfärg och solen vågade hälsa på oss innan det var dags för henne att lägga sig bakom ängarna.
amanda sofia 